Även om det är tungt med begravningar och dödsfall så tror jag det kan vara bra att våga tänka på det ibland utifrån aspekten att vi ska kan bli varse hur vi vill leva, och hur vi lever.
Tänk dig att du har lämnat jordelivet och det nu är dags för en minnesstund. En stund att minnas dig som person, vem du var, vad som var karakteristiskt för dig... Vad tror du att andra skulle säga om dig idag? Och överensstämmer det med hur skulle du vilja bli ihågkommen?
Vi utsätter våra hjärnor för väldigt mycket onödig stress idag. Det är så mycket vi ska ta ställning till, leva upp till, hinna med. Tror vi! Men låt säga att du lever tills du är 85 år, och den 85-åringen tittar tillbaka på det liv du lever idag, vad skulle du som 85-åring säga till dig själv idag?
Vågar du leva det äkta liv du vill leva? Är du en fisk som simmar mot strömmen för att komma till källan, som Owe Wikström skriver. Är du kapten på din egen kajuta? Eller följer du bara med strömmen som en död fisk? Vänder kappan efter vinden?
Själv behöver jag göra en del förändringar. Ha en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar